Vi är hemkomna från Luciafesten i Nykarleby kyrka. Stämningsfull inramning, duktiga sångare och mycket folk gjorde kvällen till en riktigt fin upplevelse.
Sankta Lucia sjöngs det också i lekis i kommungården i Lillby 1984. Jag var fyra år och fick vara Lucia. Minns att vi lussade för kommunens kanslipersonal och för damerna på rådgivningen i lokalen intill. Jag tror mig minnas hur glada tanterna i lägenheterna ovanför blev över luciatåget. Och så tyckte jag det var lite konstigt att ha klänning utanför långärmad tröja. Det var en dag som gav kära minnesbilder från den tidiga barndomen.
Det är länge sedan nu, det kan inte förnekas. Nu är det mest Eriks blick som möter mig då jag ser bilden här intill, min 4-åriga pojkes ansikte. Fast det förstås, min egen frisyr är ju densamma i alla fall... :)
Sankta Lucia sjöngs det också i lekis i kommungården i Lillby 1984. Jag var fyra år och fick vara Lucia. Minns att vi lussade för kommunens kanslipersonal och för damerna på rådgivningen i lokalen intill. Jag tror mig minnas hur glada tanterna i lägenheterna ovanför blev över luciatåget. Och så tyckte jag det var lite konstigt att ha klänning utanför långärmad tröja. Det var en dag som gav kära minnesbilder från den tidiga barndomen.
Det är länge sedan nu, det kan inte förnekas. Nu är det mest Eriks blick som möter mig då jag ser bilden här intill, min 4-åriga pojkes ansikte. Fast det förstås, min egen frisyr är ju densamma i alla fall... :)
Där någonstans i kulisserna då denna bild togs fanns Mamm o Papp, den ena av dem uppenbarligen bakom kameran. Idag, liksom då, är det Pappas födelsedag. Luciadagen är med andra ord nära förknippat med firandet av honom. Min farmor lär ha berättat hur stämningsfullt hon tyckte det var på den tidens BB i Jakobstad då lucia med tärnor lussade för henne och andra.
Tänk ändå så mycket som måste ha varit annorlunda då för 61 år sedan, 13 december 1951. Men Luciafirandet fyllde säkert samma funktion som idag – att ge lite ljus i decembermörkret, komma med julstämning och omtanke.
Tänk ändå så mycket som måste ha varit annorlunda då för 61 år sedan, 13 december 1951. Men Luciafirandet fyllde säkert samma funktion som idag – att ge lite ljus i decembermörkret, komma med julstämning och omtanke.
Saknar Papp extra mycket dessa dagar. Undrar smått vad jag köpt i present om han funnits, han var alltid svår att hitta presenter till. Kanske skulle han vid det här laget ha börjat sakta ner på tempot, och kanske skaffat sig någon hobby som gett presentidéer... Nu kan jag bara skänka honom min tanke och tacksamhet, och det gör jag.
Hörde idag en låt i radion som jag inte tidigare hört, "Jag och Min Far" i Magnus Ugglas version. Jag är ingen beundrare av hans musik i övrigt, men denna fina låt passar bra just idag, lyssna här.
Med dessa små betraktelser önskar jag Er en fin fortsättning på Luciakvällen, ta vara på dagen och stunden!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar