Denna blåsiga vintersöndag för osökt tankarna till resor - genomförda resor och resor man kunde tänka sig. Ifjol vid denna tid for vi till Italien för att besöka vänner och se lite av Rom och Amalfikusten. I Rom såg vi bland annat Vatikanen, här lite bilder därifrån.
Eftersom det då ännu inte var högsäsong var köerna till säkerhetskontrollen inte särskilt lång, genom metalldetektorn och sedan var det bara att kliva på. Ovan t.h. en påvlig schweizergardist i paraddräkt. Det är schweizergardet med 110 man som ansvarar för att skydda påven och hans residens. Ovan t.v. den mäktiga kollonnaden som sträcker sig både åt höger och vänster från Peterskyrkan och omringar Petersplatsen. På bilden även min man, vår son och vår goda vän Martine.
Den nuvarande kyrkan stod klar 1626. Det är svårt att få grepp om hur stor Peterskyrkan är då man kliver in på Petersplatsen, eftersom hela området är väldigt stort. Men när man väl går in i kyrkan uppenbarar sig ett magnifikt byggnadsverk som smyckats med målningar och statyer, guld och silver. Enligt wikipedia är kyrkan 132 meter hög och långhuset är 187 meter långt. Teoretiskt sett ryms 60 000 människor in, Peterskyrkan är
därmed den kyrka i världen som rymmer överlägset flest personer.
Visst kändes det högtidligt att gå där i den vackra Peterskyrkan, även om jag personligen inte tror att Gud finns mera bland höga pelare i Vatikanen än exempelvis bland stiliga tallar i Purmoskogen. Besöket på denna speciella plats vidgade ändå det jag kallar min världsbild, liksom hela Italienresan. Liksom alla andra resor. Berikande att se nya ställen och kanske den vägen förstå lite mera av hur vår värld och vi människor fungerar!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar