Lite nysnö faller över Nykarleby denna fredag morgon. Det för tankarna till snön som föll i oktober för tre år sedan. Dessa bilder är tagna den 30 oktober 2006; den första snön kom tidigt, i rikliga mängder och smalt ej bort förrän efter några veckor. Jag var hemma i Lillby denna dag, det blev en fantastiskt vacker solnedgång och jag passade på att ta en sväng med kameran. Jag körde bland annat via min pappa och min bror som stressat arbetade med att färdigställa arbetet på fälten, snön kom som sagt alldeles för tidigt och i ovanligt stora mängder för årstiden.
För mig är dessa bilder numera påminnelser om hur förrädiskt livet kan vara. Hur vi en dag levde livet som vanligt, för att följande dag tvingas konstatera att inget mera blir som det varit. Min pappa dog oväntat fem dagar senare, den 5 november, av en hjärtinfarkt hemma på gårdsplanen. Om detta hade jag inte en aning där jag satt med kameran i snödrivan. Vi vet inte vad som komma skall, jag undrar vad jag gjort om jag vetat?
6 kommentarer:
Vilka ljuvliga bilder! Jaa, vad ska man säga... Annat än en stor kram. Livet kommer med glada och sorgliga överraskningar för oss alla. Men jag tycker det är skönt att inget veta på förhand, utan istället försöka ta vara på tiden med sina nära och kära på bästa möjliga sätt. Styrkekramar!
Nancy
Det skulle nog bara bli värre om man visste på förhand, tror jag. Men när stora händelser äger rum börjar man att fundera...
Stilig blogg du har och superfina bilder!
/Hanna (ursprungligen Essebo)
Absolut får du länka :)
Tänk vad livet plötsligt kan bli annorlunda... Sköt om dej! /Linda
Ibland vore det så mycket enklare om man visste vad som komma skall bakom nästa krök, men då skulle det inte kallas livet....vi får tacka och ta emot de dagar vi får trots att vi inte skulle vilja ha alla av dem, för det är livet....jag önskar dig en helg full med fina minnen!
Tänkvärt, vackert och poetiskt.
Hälsar Camilla från ett snöigt Helsingfors
Skicka en kommentar