Jag misstänker att detta att köpa Eriks första marknadsballong var en större begivenhet för pojkens mor än för pojken själv. Det känns lite märkvärdigt stort att ha kommit så långt att det är dags att inleda marknadsballongeran. Åtminstone i den egna tidiga barndomen var det något alldeles extra med att få den där svävande ballongen som steg upp i taket om snöret gled ur nypan. Ståhej och skoj har årets ballong i alla fall åstadkommit mellan varven, hoppas den håller för en något omild behandling.
Lördagskvällen till ära, med barnasinnet närvarande och i nostalgins tecken (ballonger m.m.) ska jag dela med mig av ett musikinslag som Erik och vi andra här diggar dessa dagar. Kolla här!
3 kommentarer:
Tack för den - nu har vi suttit här och diggat, 5-måningen och jag också :)
Först en kommentar om hela din blogg - dina foton är fantastiskt fina! Jag avundas och njuter. :)
Och så en ballongkommentar: ja, visst är det något speciellt med heliumballonger. Och de kan ju hålla i evigheter! Jag minns en rosa häst som vår kompis L. hade - den överlevde precis hur länge som helst trots att den var med om mycket (om än med konstgjord andning och inte så mycket flygförmåga till sist) - så till den milda grad att den fick flytta hem till oss när L. flyttade till Thailand...
Det där klippet är helt fantastiskt! Det var en ständig källa till glädje när Trio Strandgatan bodde tillsammans, menst för att de rosa kossorna påminde rätt mycket om Sofia och Agneta och killen som utmärker sig och jämt ska ha sista ordet påminde mycket om Jens-Peter. Hehe!
Skicka en kommentar