Igår var det en månad sedan Mats mötte Erik och mig på flygplatsen utanför Paris. Sedan dess har vi sett och upplevt mycket, vilket delvis torde framgå av bloggen. Erik har gjort framsteg; han har lärt sig stiga upp, han har börjat krypa och "talar" mycket mer än då vi for hemifrån.
Det känns därmed som ganska länge sedan vi kom hit, eftersom det skett en hel del. Liksom på hemmaplan så kommer också här både bättre och sämre dagar. Men i det stora hela kan vi vara riktigt nöjda med vår vistelse hittills, och jag glömmer inte att vara tacksam över att jag får uppleva dessa månader, denna "paus" från vardagen där hemma och denna möjlighet att samla nya intryck.
Då Mats for skickade vår vän Heli med en skyddsängel som följe på vår färd. Den verkar sköta sitt arbete väl, tack!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar