Höga höjder

Idag har solen visat sig för första gången sedan jag och Erik kom till Beaune. Den har värmt både ute, inne och inombords. Vi tog en biltur i det vackra vädret, med riktning mot sydväst även denna gång.

I kartboken är vackra vägsträckor märkta med grönt, så vi tog en sådan och kom bland annat till den pittoreska byn Saint Roman. Byn var delad i övre och nedre Saint Roman, och det kan man förstå eftersom delar av byn var belägen uppskattningsvis 100 meter ovanför resten. Vi tog riktning mot övre delen och kom av en slump till en parkeringsplats med skyltar om en vandringsled. Vi beslöt oss för en promenad och vandrade längs de smala gångarna som var omgivna av buskage, träd och grönska. Plötsligt öppnade sig en hisnande utsikt inför oss, långt där nere fanns resten av byn Saint Roman. Här uppe på klippan fanns på 1300-talet ett slott, varav vi nu enbart såg ruinerna. Det är höjdpunkter som dessa som förgyller vardagen, rent bokstavligt denna gång!

På tal om slott så är sådana ingen bristvara i dessa trakter. Med jämna mellanrum tornar de upp sig, inte sällan mitt i vinfälten. Med sina tinnar och torn fångar de lätt vår uppmärksamhet, sådant är ju ganska sällsynt i våra hemtrakter.

Man undkommer inte att detta är en ganska turistinriktad trakt, i varje by finns flera ställen där man har möjlighet att besöka vinkällare. Men ännu är inte turistsäsongen på gång, så vår finskregistrerade bil är nog en av ganska få utlänningar än så länge.

Idag kom första försändelsen med Österbottens Tidning. Det känns rätt speciellt att sitta här och läsa sin tidning, men bra!